medbi

Hej. Jag har just bevittnat årets muffinsbak och eftersom att Janna och BK antagligen inte alls uppskattar det på samma sätt som jag så är det bäst att jag berättar den här historien. Min mobilkamera är inte så bra på att capture the moment, så att säga, men inte ens... Äeh, jag vet inte, Jan Guillou, Astrid Lindgren, Ernest Hemingsway? skulle kunna beskriva det här med ord rättvist. Således blir det några suddiga mobilbilder. Varsågoda.

Det hela började med en fin tanke. BK ville baka muffins till sin basgrupp, Janna ville göra rosa glasyr.


BK fick uppdraget att göra glasyren medan Janna gjorde muffinsen. Ganska snart kunde det konstateras att Janna var Mat-Tina och BK var kändisen som rev köket. Glasyren visade sig vara en uppförsbacke ("nä, det blir ingen glasyr!"), men efter en massiv första hjälpeninsats från Mat-Tinas sida blev det en fin rosa glasyr. BK provsmakade, såg nöjd ut samt gjorde nöjda läten, och fortsatte till nästa bunke med en vit gegga som enligt utsago i efterhand "såg god ut", varpå hon tystnade och såg lite plågad ut. Enbart Philadelphia och smält smör var således ingen hit. Okej.


Bakglädjen visste inga gränser.

Sen gick det helt enkelt bara åt helvete:



Åh, så... gott...


Misären var total. Underhållningsvärdet likaså.


"Det här ser ut som en bantningskur".


"Vill du ha en muffin, Mikaela?"

Och mitt i misären skulle det bakas mer. Ingen förstår varför, men äggen gick visst ut i dag. Kladdkaka stod på agendan. Janna skulle smälta choklad i mikron. Den började brinna. Köket var rökfyllt och Janna förkunnade att "just nu vill jag bara gå och lägga mig och dö". Jag satt mest och önskade att jag hade filmat alltihop.

BK fick uppdraget att smälta smöret. "Nämen nu mätte jag upp 100 gram smör här och så tog jag andra biten". BK hade MVG i hemkunskap, mina damer och herrar.

När plåt nummer två beskådades i ugnen hördes uppgivna "neeej... neeeeeeej... men neeeeej...". För att spice things up a little spreds en ljuv doft av bränt i köket så småningom, varpå BK inser att en spisplatta är på under muffinsplåten som står på spisen. De andra två pratar om "katastrofbak", felsöker i stil med "men det är ju så lite muffins i formarna och ändå har det vält över!" och röjer spåren á la "nä, den här gången får du diska plåten", medan jag tänker att inte ens Mr Bean skulle kunna lyckas med den här bakbedriften.

Nu ska glasyren på. Det blir tydligen "mer glasyr än muffins". Det ser fantastiskt ut. Jag önskar verkligen att jag var med i BK:s basgrupp.


Janna: "Alltså helt plötsligt tycker jag att det ser ganska fint ut."

Nu är det nånting i bakverken som pulserar också och jag tror att jag långsamt ska dra mig tillbaks till mitt rum och låsa dörren.

Puss och kram,
Mikaela